Wärdshuset Slipstenen

Information angående Wärdshuset Slipstenen

Wärdshuset drivs av Anders Ors sedan 2006. Anders har rört i grytorna på de flesta ställena i Mora-Ora men även gjort en del avstickare till Stockholm, Uppsala och Lillhärdal och har fått möjligheten att arbeta med kockar som tävlat på högsta nivå i sverige… även om det inte känns lockande att arbeta med sådan matlagning så kan det vara kul att prova på…
Jag startade min verksamhet i november 2006 med till stor del lånade pengar. Det tog lite tid att få alkoholtillståndet vilket gjorde att jag inte kunde erbjuda mina julbordsgäster exempelvis julöl och snaps, så flera större företag som ville komma valde andra alternativ men det kändes lugnt och hoppfullt. Omsättningen var rätt lugn fram till sommaren då det tog fart och verkade hoppfullt och flödet verkade ok. Julbordet 2007 var kanon med mycket bokningar men tyvärr blev det surt efteråt då musikerna och jag gjort upp om gage på 12” vid 8 tillfällen och de sedan fakturerade för en musikproduktion för 12” plus moms vid 8 tillfällen. Då ingen moms ska belastas på gage var då striden ett faktum och jag fick efter 5 månaders strid rätt om detta efter att jag fått blanda in både juridisk hjälp och annan artist om råd.

Januari 2008 blev jag presenterad för Johan Kirschhoff av dåvarande näringslivschefen i Orsa Kommun, Ola Granholm under företagarfrukosten som var uppe i Grönklitt. Fick höra hur han skulle bygga hotell i gamla folkskolan i kallmora med upplevelseturism. I samma veva kom även ryktet att hans far ägde Hollands största transportföretag vilket gjorde att man litade till att det fanns pengar i ryggen för hans satsning. Han ville att jag skulle leverera både lunch och middag till hans polska byggarbetare, mellan 15 och 30 personer om dagen. Efter lite förhandling och priser så blev det att vi gjorde lunch som dom sedan kom hit och åt till ett pris som i princip var självkostnadspris då de såg ut att aldrig ätit förut. Under tiden hade jag även kontakt med vad som verkade vara Kirschhoff kompanjoner i bygget, paret Niels och Lara Feller. Jag skulle fakturera Kirschhoff Trading efter varje vecka dom åt här och jag lämnade en 10 dagars faktura varefter dom fortsatte äta under kommande vecka. Första betalningarna funkade prickfritt och det var inga större problem. Men sedan släpade han efter mer och mer och när jag väntat för länge vid ett tillfälle så ringde jag upp Niels då han berättade att de hade lite problem att föra över pengar från Holland men allt skulle vara klart så jag skulle få betalt på fredagen. När jag inte hade sett några pengar på onsdagen efter så sökte jag Niels varav det efter många många signaler blev upptaget ton och när jag prövade ringa en stund därefter så körde telefonsvararen igång varav jag talade in ett meddelande att jag inte längre kunde låta byggarbetarna äta hos mig då jag inte fått betalt. Det tog knappt 15 minuter innan Johan Kirschhoff stod utanför Wärdshuset och skällde ut mig för att jag inte ville servera dem mat längre. Jag förklarade lugnt och sakligt att jag inte kan köpa in mat om de inte ersätter mig för den maten dom ätit. Han blev hotfull och panikartad och började med att han ville lämna en häst i pant och sedan 2 hästar men eftersom jag inte är intresserad av hästar och inte har nånstans att göra av dem så avböjde jag hans erbjudande och blev då erbjuden en bil i pant. Då detta inte heller var intressant så hotade han mig med orden ”I´m gonna burn your house down”. Jag gick då därifrån och påtalade att hans hot inte var lämpliga. Gjorde sedan i ordning alla papper och skickade de krav jag hade på honom till kronofogde vilket sedan slutade i en konkursansökan där jag inte fick ett öre tillbaka. 40” i runda slängar plus tid, energi och olustkänslor.

Wärdshuset Slipstenen i Orsa

Samtidigt under våren 2008 skulle den som skötte min bokföring CJ in med min första deklaration då jag haft ett förlängt räkenskapsår. När jag hade en vecka kvar tills den skulle vara inlämnad så hade hon inte ens börjat med den och klagade på att hon hade så mycket med andras deklarationer att göra samtidigt, så hon bad mig att begära uppskov en månad som även beviljades och när halva tiden gått så hade hon fortfarande inte gjort nått varav jag bad om att få alla papper och jag lyckades få Gref Inger till att titta på hur det såg ut. Tyvärr hade CJ gjort i princip allt fel. Bankinsättningar var uppsatta som försäljning, försäljning i kassa var inte ens bokförd osv. Vi lämnade då in nya siffror som stämde efter att hon gått igenom 1½ års papper vilket slutade med att jag skulle betala in 188” i skatt och moms vilket såklart inte fanns i företaget då det mesta gått åt till att utveckla rörelsen. Paniken var ett faktum och jag försökte under hela sommaren att få ihop de pengar som behövdes för att lösa situationen men det var svårt, varav allt skickades till kronofogden och det gick så långt att dom ville göra utmätning i mitt hem. Då röck min far in och lånade mig pengarna så vi kunde lösa detta. Bokningsläget inför julen var bra och jag kände jag inte hade råd att lägga ner firman då jag även skulle göra avbetalningar på lån och lånet till min far.

Julbordet 2008 flöt på bra så när som på att näst sista julbordshelgen drabbades av ett långt strömavbrott som gjorde att jag fick kasta i princip all mat som fanns i kylar och frysar samt boka av 2 bra bokade julbordskvällar vilket betydde ungefär 40-50” i minskade intäkter som inte omfattades av någon försäkring
.
2009 flöt på bra så när som på att frysrummet havererade och en del mat fick slängas och ny kompressor fick inhandlas. Men tyvärr har vi en lång vinter med hög elförbrukning och lite med gäster vilket gör att exempelvis det blir mycket svinn.

2010, Fick siffrorna på att under månaderna januari, februari och mars gick jag då ca 1000 kr minus om dagen jag hade öppet men när solen kommer och vägarna börjar bli bara så vågar sig också folk ut i mer omsträckning.
Det var första året vi var med på Orsayran vilket gjorde att det var en del uppstarts kostnader men i det stora hela en positiv upplevelse som betyder för mig ungefär som en hel extra högsäsongsmånad i omsättning som man arbetar in på 5 dagar plus för och efterarbete.

2011 året då man får veta vad människor går för. Lång vinter och får erbjudande om att driva golfrestaurangen i Furudal. En extra sommarverksamhet verkade perfekt för att få snurr på verksamheten. Gick utbildning i den nya alkohollagen och gjorde provet för att få söka alkoholtillstånd i Rättvikskommun.
Tyvärr hann inte ansökan komma in i tid då Golfklubben inte såg till att köket såg juste ut i tid (Inget sommarvatten påkopplat, stor bit matta som saknades i köksgolvet, ingen spis, inte kopplat på strömmen på ventilation m.m.) Vi plockade ifrån våra grejer från restaurangen både en och två ggr innan vi kom därifrån. När vi väl kommit igång Skulle EB en av mina servitriser sen 4 år tillbaks och kökskunnig hjälpa igång en Rättvikskille med Golfrestaurangen och allt var frid och fröjd första veckan men sedan kom hon på kant med Rättvikskillen, varav hon gråtandes kommer och säger att allt är skit med honom. Jag åker upp och kollar vad som är fel men hittar inga större varav hon säger att jag får välja mellan honom eller henne. Hon har ju varit min servitris och stora hjälp i 4 år så jag kommer överens med killen att lösa ut honom. Hon tar sedan ansvaret och min brorsdotter med halvsyster börjar jobba däruppe som hjälp så att hon kan vara ledig någon dag i veckan. Vi får erbjudande om att sköta mat och dryck under en kändisgolftävling som förväntas locka 250 spelare inkl närmast sörjande som skulle ha både frukostmacka, lunch, 3 rättersmiddag, vickning och Bar. Hade vi tur kunde det bli uppemot 500 personer. Efter noga övervägande beslutade jag att det var för stort för oss att köra en sådan där grej eftersom köket var alldeles för litet. Jag bad EB att tack nej för oss men tydligen blev hon övertalad att köra i alla fall vilket gjorde att vi fick beställa hem en massa varor, drycker osv. flytta utrustning från Orsayran och Wärdshuset för att klara av detta. Dagen innan får jag reda på att det nog inte blir så mycket folk, vilket visar sig på ”Tävlingsdagen” att det bara är frågan om ca 30 personer. Men saker och ting är så jäkla löst däruppe så vi är tvungna att ha personal kvar för att inte tappa ansiktet totalt. Jag, min syster Susanne och EB jobbar 23H var på raken plus flera extrapersonal för att få allt att snurra runt. Samtidigt som vi även har Wärdshuset i Mässbacken igång med extra personal vid rodret. Veckan efter tar jag beslutet att nu avbryter vi arbetet i golfrestaurangen eftersom att om vi fortsatt längre där så hade konkursen varit ett faktum. EB fick gå då hon tackar ja till saker som jag inte anser vi klarar av, tagit emot idiotbeställningar, inte håller sams med övrig personal och vänder folk runt arbetsplatsen mot mig! Jag ber EB komma in med lönerapport och hon säger åt mig att ”växa upp”, hon hävdar att alla tider i personalliggaren är korrekta och jag räknar ihop det till 336h i juli månad. Hur är det möjligt? Jag betalar dock ut hennes krav varav jag på den här rundan i Furudal har en omsättning på 161” och en personalkostnad på 151” plus uppstartskostnader på 70-75” och dessutom lagret som var till försäljning.

Allt som jag gick plus på Wärdshuset och Orsayran plus mycket till gick till att täcka upp underskottet från Furudal och dessutom hade jag på mig stora leverantörsskulder.

Julbordssäsongen var långt under vad det brukar vara, dels pga att nya aktörer som inte brukat köra julbord började erbjuda detta. Att jag hade några tillfällen mindre med julbord men också att stora tidigare kunder exempelvis skolor och vissa förvaltningar inte kom.

2012, Året börjar lugnt som det brukar men har en tung ryggsäck från 2011 hänger med fylld med leverantörsskulder och skatteskulder. Men jag har aldrig varit den som ger upp. Gör upp om en tung avbetalningsplan med mina två största leverantörer, Martin Ohlsson och Dafgård som jag nu är skuldfri ifrån. Jag har LÖST mina skulder hos kronofogden, och kämpar på för att bli helt fri. Tyvärr blev det ju inget tillstånd till Orsayran vilket gjorde att en stor omsättning försvann men bra också att jag helhjärtat kunde koncentrera mig på Wärdshuset och arbeta ner mina skulder eftersom att låna upp pengar för att lösa problemen är uteslutet i min sits.
Jag är dock fast besluten om att fortsätta försöka göra mig skuldfri och slippa leva ett liv med magont, ingen Sjukpenning grundande inkomst osv. Att sätta sig i personlig konkurs har aldrig varit ett alternativ även om det säkert varit en enklare väg att gå.